Kan man ha sådan tur att alla tikar löper nästan samtidigt! I vanliga fall brukar tjejerna löpa om vartannat men nu ser det ut som att dom kommer att ha mindre mariginal mellan sig. Till och med lilla Lexxie har dragit igång, hon blir 10 månader snart.

Vi har beslutat att vi väntar med att ta en kull denna gången, mycket för att vi kommer att ha mycket på G denna våren och sommaren med vårat hus. Renovering och garage bygge står på agendan, om allt går som planerat vill säga. Vi har planerat med mera förr utan att det har blivit som vi tänkt oss.

Gubben och dottern tog bilen och åkte till farmor i Göteborg, så nu blir det lite tid till att göra minsta möjliga i min ensamhet. Det kan vara gott det med. 

Igår satt jag och min kurskamrat Emelie och gjorde det sista med hemtentan för denna delkursen. På måndag börjar den andra delkursen och nya tag. 

Filippa var för första gången sedan skadan i juni på hoppträning med sin ponny Tess. Jag kan säga att dom fick kämpa. Ponnyn är inte riktigt i kondition och har ett mycket häftigt humör, så Filippa fick verkligen kämpa för att få sin vilja igenom. Blod, svett och tårar är ju ett uttryck som i detta fall blev till verklighet. Filippa grät, gnisslade tänder, morrade och ja jag vet inte allt hon gjorde för att få med sig ponnyn. Kan då tillägga att ponny gjorde lika mycket för att komma ifrån det "jobbiga" som Filippa kämpade för att få henne till. Ibland undrar man ju vad man utsätter sitt barn för, men det är bara att kämpa vidare. Skam den som ger sig. Det är ju tur att ponny hamnade hos familjen enveten dvs oss.

Ha en trevlig fredag

Så tittar man ut och det snöregnar ute, det är allt en bedrövlig tråkig tid dessa månader fram till våren riktigt sätter fart. Det är ju inte mycket man kan göra, men att klaga och muttra lite tycker jag man kan få göra.

Idag hade jag tänkt att ta lite nya kort på hundarna, det var väldigt länge sedan jag gjorde detta. Fast nu när jag ser vilket väder det är ute så känns det si så där att plåta blöta hundar. Vi får se hur dagen artar sig.

Lilla Lexxie har växt en del och just nu är hon i den mindre önskvärda ålder både till utseendet och beteende. Hon är en glad liten skit som gör lite vad hon själv tycker passar. Inte alltid önskvärt av oss tvåbenta men så är det.

Indra (Stonehills X-ellent Inspiration) har nyss fyllt 3 år och är enligt henne själv fortfarande valp. Inte för att hon biter sönder saker med mera, utan hon kör sitt eget race. Lyssnar på det hon anser vara relevant.

Att hon ännu inte har fått några valpar ännu beror på att veterinären som utfört hennes mammas 4 års hjärtintyg inte är godkänd i Sverige. Så vi får vänta tills hon blir 4 år, med andra ord nästa år. Detta är något vi ser fram emot då hon planeras att paras med våran Grim. Mycket kan hända på 1 år och det är inte alltid som det blir vad man från början hade tänk sig.

Tyvärr så har det ju blivit så att vi inte har kunnat använda våran fina Grim själva, av den enkla anledningen att vi inte har haft någon tik att para honom med. När vi bestämmde oss för att ta hem honom ifrån Australien såg det lite annorlunda ut bland våra tikar, någon blev steriliserad och någon flyttade med mera. Men vi är inte ledsna för det, han är en riktig glädjespridare och alltid på G och vill vara med överallt. Han har tyvärr bara 2 kullar i Sverige och det är lite tråkigt då han är en sån gudomligt gullig kille. Vi ska beställa tid för ett hjärtintyg inom kort och efter det är han till förfogande på tikar som följer Cavaliersällskapet och Svenska Kennel Klubbens regler.  

Sätter ut en bild på Indra när hon var en liten bebis. Söt som socker.

Igår var dagen full med diverse aktiviteter och jag trodde nog att vi skulle bli klara långt fram på kvällen. Efter att jag kom hem ifrån Emelie och pluggandet står min dotter i full färd med att vi skulle göra pannkakor.

Detta är förvisso lätt att göra, men det tar lite tid och det var just det som var ett problem denna eftermiddag.

Men det blev som hon ville då smeten redan var gjord.

Snabbt efter det åkte vi ner till stallet, där två hästar skulle ridas. Först ut blev hennes egna ponny som hon red ut i skogen med, hon skulle inte rida så långt för nu hade mörkret börjat ge sig tillkänna. Dottern frågade om hon kunde få sina hörlurar för att få lyssna på musik, men jag sa nej då jag tycker att hon inte har full koncentration på vad som händer. Nu till saken är att hennes ponny kan bli rädd för sin egna skugga och då kan det hända saker.

Annars när hon tränar i paddocken får hon mer än gärna lyssna på musik. Under ritten tyckte hon nog att det var ganska skönt att vara ute och hon tog en längre ritt än som var sagt och jag blev lite nervös då hon inte fick ta med sig sin telefon för att då lyssna på musik. Hade inte en tanke på att en telefon är A och O när man rider ut.

J  a ja nu gick det ju bra trotts allt. Sedan skulle hon upp på en ny häst som Jessika och Emelie har köpt, en underbart trevlig häst. Hon gick som en klocka och lyssnade intensivt på hjälperna. Jättekul att det gick så bra för hästen är inte riden på ett tag.

Nu till det roliga. För att sätta lite krydda på tillvaron i stallet har vi en liten plast orm som vissa aldrig lär sig att den INTE är levande och detta utnyttjas till max. Nu är det så att det finns en tjej i stallet som verkligen aldrig lär sig så vi lade den i hennes foderlåda. Och resultatet blev som förväntat.......... hon blev livrädd  

Så här kan det då se ut   .

Våran King Charles har nu börjat att löpa och livet här hemma blir lite okoncentrerat då Grim blir helt utom sig av glädje. Inte så focuserad med andra ord.

Nu får vi se vad denna dagen har att erbjuda. Ny dag, nya möjligheter.

Jaha vaknade och kikade ut och genast tappade man förhoppningar om att våren var på väg. Här SNÖAR det ute och den ruggiga känslan kom över en. Hundarna däremot har inte riktigt fattat detta med känslobyten ang vädret, för dom hoppade så glatt ut helt obekymrade om hur jag tjurade ihop. Ja det är väl tur att det finns några som kan höja upp humöret för en. Ja för man kan ju inte bli annat än glad när man ser hur lyckliga dom små liven är oavsett hur vädret är eller om jag går och små tjurar och muttrar för mig själv   . 

Idag blir inte dagen bättre än man gör den och detta innefattar att jag skall åka iväg och plugga lite Pedagogik med min kurskamrat Emelie. Det är alltid lika roligt att bolla en massa ideér och fniss.

Det börjar även att bli lite vemodigt för snart är jag färdig med min examen efter att studerat i snart 4.5 år och jag har fortfarande inte riktigt klurat ut vad jag vill göra med den. Jag har fortfarande kvar min tjänst som undersköterska i kommunen, men har haft turen att under tiden jag gått i skolan få jobba på ett ungdomshem för flickor. Detta har naturligtvis gett mig mersmak på inriktning, då det är ett mycket givande arbete. Ja jag får nog suga på den karamellen ett tag 

Sätter ut en bild på Grim (Brendamays Ray Charles) och våran lilla King Charles Grace. Man kan riktigt se hur hornen kommer fram på Grace när hon smider planer på att stjäla benet ifrån Grim .  

Som flera redan vet har vi inte bara hundar och katter utan våran dotter har en ponny också. Detta upptar ganska mycket av våran tid, då det är en del bestyr kring denna. Det är ju tur att hundarna tycker att det är helt okej att strossa i stallet och äta morötter och hästskit  .

Förra året råkade ponnyn ut för en mycket ovanlig skada som veterinärerna inte sett och till en början såg hennes framtidsutsikter väldigt mörka ut. Men mirakel händer och hon är idag så frisk hon kan bli.(Peppar peppar).

Innan skadan så hade vi ute en hästfysioterapeut varannan månad för att lösgöra henne och släppa alla spänningar och låsningar de kan få då hon tränas ganska hårt.

Nu till saken så hade vi ute denne i måndags för att göra en behandling och nu även använda laser. Jag berättade om att jag har skadat min tå som i och för sig redan påbörjat sin läkeprocess, men hon ville ändå ta laser på tån för det påskyndar läkningen. Visst tänkte jag, det kan ju inte skada i allefall. Hör och häpna alla fina färger som jag hade på tån är helt försvunna och smärtan är obetydlig. Ja jag får nog kasta in handuken och säga att det funkar, så nu vet jag vem jag skall vända mig till när någon mer i familjen oavsett om det är en tvåbent eller en fyrbent som blir skadad.   

Här är en bild på våran gamling Apricot Hillevi. Idag lever hon som den ärbara tant hon är, allt skall gå i den takt hon vill och har bestämmt sig för. Nu för tiden är det helt okej att man är både döv och blind enligt henne. Men om det nalkas godis kan man komma som en raket. Ja vad skall man säga... är man pensionär så får man ha vissa privilegier. Hillevi är och har alltid varit en snäll och ödmjuk tjej, men som kan säga ifrån om småttisarna röjer för mycket med henne.   

Nu är det som vanligt länge sedan jag skrev något i bloggen och något jag skall försöka bli bättre på.  Idag när hundarna och jag gick ut, hörde jag fåglarna kvittrade ute och fick en släng av att varje dag är faktiskt en dag närmare våren. Kanske man inte behöver vara ett snille att förstå, men känslan är så fantastisk efter en lång period av regn, rusk och kyla. 

Har precis suttit och kikat på kort och hittade lite bilder på valpar som har föds hos oss och blev lite nostalgisk. Nu är det snart 2 år sedan vi hade en "normal" stor kull här på HillCreeks kennel. Förra året blev det ju bara lilla Lexxie (HillCreeks Heart of gold) och hon bor ju kvar här och terroriserar allt och alla   .  Ja hon är ett litet sött monster, men ack så älskad. Förra veckan tapetserade vi hallen och gjorde den fin. Hittade en mycket fin och passande matta som enligt Lexxie var otroligt delicat för dagen efter hade hon smakat lite här och lite där på den. 

Vidare ang valpkullar i år har jag inte bestämt mig ännu hur det blir. Vi måste åka till veterinären och kolla hjärtan mm på alla då det har blivit dax och planerna kommer därefter. Det är alltid lite nervöst inför dessa undersökningar. Hillevi börjar ju komma upp i åren, 9 år närmare bestämt och Grim fyllde 6 år i oktober, så det är lite oroligt. Man hoppas ju att allt ska vara bra. 

Sätter ut en bild på en av våra kullar. Vi ser det mysigt ut.